ihavetobethin

Jag är fylld med så mycket mörker, så mycket ångest. Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Varje kväll. Mår jag så jävla dåligt. Jag behöver någon. Asså om du kände mig skulle du inte tro att jag mådde så här, jag menar, jag har massor med vänner och så. Men ingen som jag kan berätta allt det här för. Och hemma blir allt bara värre och värre. Jag orkar inte mer snart. Att ingen kan förstå. Jag försöker verkligen att ge ett tecken. Ett tydligt jävla tecken. Men ingen fattar ju. Alla är så jävla blinda. Att ingen ser. Ingen är tillräckligt stark att se mig. Se mitt riktiga jag. Den svaga, den ynkliga.

Åh min älskade pojke, J, som jag älskar. ååhhhhhhhhhhhhh! Jag vet inte vart jag ska ta vägen, !!!!! Fan fan fan!! Jag är så trött. Åh snälla någon. Se mig, hör mig!